Värdet av kunskap

Kunskap är makt heter det. Är då också tillgången till kunskap makt?

Jag minns hur mycket jag gillade historia- och geografilektionerna på lågstadiet. Känslan av att kunna saker var glädje och man suktade ständigt efter mer. Det fanns ingen stark koppling mellan kunskap och makt då, den insikten har kommit senare, men det kändes värdefullt att kunna saker.

Det har alltid gått att googla något. Förr frågade man de äldre. Idag frågar man snarare de yngre. Skillnaden ligger i tillgången till kunskap.

Att vi idag har i princip obegränsad tillgång till kunskap måste ses som något positiv. Dock ställer detta större krav på oss i form av att veta var och hur man hittar den kunskap man söker. Då fokus har flyttats från att kunna saker till att kunna hitta saker behöver man inte längre lära saker utantill. Vi lägger ned mer tid på att sortera information än att tolka den och framförallt ifrågasätta den.

Det går såklart inte att lära sig allt. Men det går alltid att sträva i den riktningen.
Idag sker tyvärr en förflyttning av kunskapens centrum. Samtidigt som vi outsourcar vår kunskap outsourcar vi även vårt ifrågasättande.

Det är denna outsourcing som utgör faran och som gör att primärkunskap (den egna kunskapen) alltid kommer att slå sekundärkunskap (hämtad kunskap). Bakom en dataskärm kan vi alla vara orakel. Men i mötet mellan riktiga människor har primärkunskap alltid ett enormt värde.

Makt ligger fortfarande i kunskap. Inte i att ha kunskapen ett klick bort.