måndag 30 november 2009

Är alla lyckliga i Mittens rike?


Smogen ligger tät över Kinas huvudstad och skymmer såväl den blå himlen som skyskraporna i horisonten. Från det lyxiga hotellrummets stora fönster ser jag ner på en femfilig motorväg där bilarna rusar vidare utan uppehåll. Men jag är glad. Vi är i Peking för att fira mammas födelsedag.

En vecka senare sitter jag hemma framför tvn i lägenheten på Gärdet och ser statsminister Reinfeldt tala inför journalister i Kina om att världens länder måste ta ett ännu större ansvar för att nå 2-gradersmålet. I tidningarna fortsätter diskussionerna om SAABs öde. Kinesiska BAIC skickar sina medarbetare till Trollhättan för att se vilken teknik som är intressant att plocka till Kina. I Mittens rike står utveckling i centrum. Kina växer.

Peking är en galet stor stad. 17 miljoner invånare på en yta som mäter 20 mil i diameter. Höghus och skyskrapor blandas med tempel, hutonger: gammal låg bebyggelse, och kommunistkomplex. Turisterna kommer för att se Himmelska Fridens torg, Förbjudna staden och Kinesiska muren. Men också för shoppingen. Här hittar man alla de varumärken som finns i väst, man hittar även kopiorna, indelade i tre olika kvalitetsnivåer. Dessutom finns de egna kinesiska varumärkena. Peking kan erbjuda allt.

Även de som inte har tänkt köpa kopior hänförs av utbudet och upptäcker behov som de inte visste att de hade. Likt ett stort pussel försöker man fylla i de bitar som man tror passar in. På marknad efter marknad scannar man av varor för att se om något passar in i pusslet. Jakten på vår fulländelse går genom konsumtion. Vi försöker köpa oss lyckliga. Konsumtionen här drivs av rädslan att gå miste om något riktigt billigt och bra. De låga priserna gör oss galna och konsumtionen blir så våldsam att det borde vara uppenbart att det är någonting vi missar genom detta levnadssätt.

I Kinas grannland Bhutan mäter man nationell framgång genom invånarnas lycka och använder sig av gross national happiness istället för gross national product. I en artikel i tidningen Monocle säger Bhutans premiärminister Jigme Yoser Thinley att "happiness is a state that one is able to attain when equilibrium is achieved between the body's material needs and the mind's emotional and psychological needs.".

Denna balans är något som Kina historiskt sett har varit bra på. Dock har de nu börjat ta över västs hysteriska jakt på materiell framgång samtidigt som vi i väst börjar inse att vårt nuvarande konsumtionsmönster hotar vår egen existens.

Nyckeln ligger såklart i att hitta lönsamhet i ny teknik och nya produkter (även där ligger Kina numera i täten av utvecklingen även om man inte kan tro det). Men det kommer framför allt att handla om att hitta den där balansen mellan materiella och andliga behov. För vår del handlar det därför om att sträva efter andlig uppfyllelse.

I alla fall om vår lycka är vårt mål.

måndag 9 november 2009

Framtidens varumärken


Jag fick nyligen ett dyrt underställ av merinoull i present. Ett underställ kanske inte är en uppskattad present för alla men jag blev fantastiskt glad. Inte bara kommer understället hålla mig varm i både torrt och vått, jag blev glad på ett mer universellt plan. Jag älskar nämligen högkvalitativa produkter som fyller grundläggande behov och som dessutom är vänliga mot den värld vi lever i.

Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt kämpar i dagarna för att tala ledarna av världens största och mäktigaste länder till rätta och få dem att ta sitt ansvar för att rädda världen. Det ser inte helt ljust ut inför de stundande klimatsamtalen i Danmark. Köpenhamn kommer dock att vara Hopenhagen ett tag till.

Att västs syn på problemets lösning är lite förenklad förstår man genom att lyssna på fantastiska Sunita Narain, som intervjuades på nyheterna igår. Se vad Sunita säger här:



Jag älskar varumärken vars drivkraft är hållbar utveckling. Jag älskar affärsverksamheter som är jobbiga för att de inte passar in i vårt invanda konsumtionsmönster. Varumärken som påminner oss om att vi faktiskt kan göra mycket mer för naturen och framtiden än vad vi gör idag. Dessa varumärken har också stora möjligheter att utnyttja sin digitala omvärld på bra sätt. I mitt underställ finns en kod som jag på Icebreakers hemsida kan knappa in för att få mer information om var min ull kommer ifrån. Det kan se ut så här.

För mig är framtidens varumärken gröna och modiga. Inte för att de måste men för att de vill. För att det är en självklarhet att gå sin egen väg och göra det man tror på. Om många år kommer miljövänlighet vara en hygienfaktor. Och då menar jag inte miljövänlig som adjektivet i många bilreklamer. En bil kan aldrig bli miljövänlig. Däremot har bilindustrin möjligheten att driva utvecklingen i rätt riktning. Morgondagens starka varumärken ser dagens ljus idag. De är små. De kommer aldrig bli enorma. Men de kommer vara många. Det kommer handla om att ha koll på hela kedjan. Produktion, logistik och försäljning men också efterservice. Att ta tillvara och att skapa kretslopp. Det finns många exempel på dessa varumärken och jag ser fram emot fler som kommer.

Jag tror att det går att ändra vårt levnadssätt. Jag tar gärna på mig att vara naiv och idiot. Men jag vill ändra mitt beteende. För jag tror att det alltid går att göra någonting. Och någonting är alltid bättre än ingenting.