Harry Potter och nyfikenhetens varelse

Min julledighet har varit mycket lugn och skön. Den jag har umgåtts mest med är Harry Potter. I den bitande kylan i Funäsdalen har det varit hundraprocentig njutning att krypa upp i soffan och dyka ner i JK Rowlings numera välkända värld.

Jag uppslukas av berättelsen och liksom många andra undrar jag vad det är som är så tilltalande.

Jag tror det handlar om att storyn är mycket väl genomarbetad vilket skapar ett djup hos personligheterna och händelserna. En trovärdighet. Sedan har man den klassiska kampen mellan ont och gott och en hjälte som vi kan leva oss in i. Vi människor tröttnar aldrig på sagoberättandet. Om detta talade Per Robert Öhlin på The Next Event i höstas och som jag skrivit om tidigare här. Slutligen tror jag vi tilltalas av Harry Potter på grund av vår utforskande natur. Att JK Rowlings vidgar vår verklighet genom att skapa en värld där vi själva existerar...men inte spelar huvudrollen.

Om jag skulle få frågan vad jag skulle vilja bli när jag blir stor (vilket jag rent åldersmässigt tyvärr redan är) skulle jag svara upptäcktsresande på 1600-talet. Jag drömmer om att få uppleva en värld som ännu inte är utforskad. Där okända saker skymtar bortom horisonten och där ingen riktigt vet vad som ruvar i skuggorna.

Det är denna känsla som har fört mänskligheten framåt och som fortsätter driva utvecklingen. Vi utgör informationssökande varelser som aldrig blir mätta på ny kunskap. Genom vår fantasi formar vi också framtiden. "Tänk om det skulle finnas en pryl som....". På detta sätt utgör också Harry Potter en sorts framtidsbild. De saker som vi önskar skulle finnas kommer också någon gång att finnas.

Och det är väl det som är baksidan på myntet. I vår ständigt pågående strävan mot framtiden konsumerar vi de skuggor och horisonter som finns kvar.

Men så länge vi har fantasin kvar så kommer det alltid finnas något att upptäcka.

Kapten Christopher Norman,
nedtecknat 4 januari 1647

Arkitektur och planning

“An architect is the drawer of dreams”
Grace McGarvie

På sidan 8 i dagens SvD Kultur skriver arkitekten Lars Marcus en debattartikel som ett svar på Aleksander Wolodarskis stadsplanering vid Norra station, området som ska knyta ihop Solna med innerstaden. Lars Marcus är kritisk mot vad han kallar Wolodarskis övertolkning av sitt uppdrag där "monumentaliseringen av det triviala har högsta prioritet". Det handlar bland annat om skyskraporna Tors Torn som ska utgöra en port in till staden.

Det är svårt att veta på vilket sätt Lars Marcus är kritisk då han i sin artikel inte ger något direkt motsvar, något som alltid är bra för en kreativ diskussion. Men debatten är intressant, inte bara för arkitekter och stadsplanerare. Att vi som stadsbor och bostadsbrukare tar en mer aktiv del i processen är på alla sätt positivt: arkitektur är ju något som berör och påverkar oss alla. Frank Lloyd Wright sade även “A doctor can bury his mistakes but an architect can only advise his client to plant vines.”.

Vi ser allt fler exempel på stadsplaneringsprojekt där konsumenten bjuds in i ett tidigt stadium. I det planerade Vällingby Parkstad ges möjligheten till individuellt utformade byggnader där de fantastiska radhusen på Schepstimmermansstraat i Amsterdam legat som förebild. Andra projekt blandar arkitektbyråer i planeringsfasen för att gå bort från den tråkiga enhetligheten som man ser i bland annat Hammarby Sjöstad. Bra exempel är Västra Hamnen i Malmö och den planerade Norra Djurgårdsstaden.

Planning och arkitektur är på många sätt samma process. Arkitekttävlingar liknar kommunikationsbyråernas pitchning mot kund där det handlar om att lösa en uppgift på bästa sätt. För att skapa de bästa förutsättningarna för segern gäller det inte bara att blända beställaren med visuellt snygga och smarta koncept. Det handlar också om att ha satt sig in i situationen; att övertyga med genomtänkta idéer som verkligen gör skillnad.



Det handlar om människor. Om att verkligen förstå. Inte bara genom att sätta sig in i de rent funktionella behoven som man kan se i reklamfilmen för tidningen Die Welt ovan. Utan också sätta sig in i de emotionella behoven och de drömmar som för oss alla framåt.

“A great architect is not made by way of a brain nearly so much as he is made by way of a cultivated, enriched heart.”
Frank Lloyd-Wright

Inspiration, tro och tålamod.

Den som lyssnade till Barack Obamas tal under fredsprisceremonin i Oslos Rådhus igår kan inte förneka att USAs 44:e president har talets gåva. Dock har hans rätt till Nobels fredspris kraftigt ifrågasatts. Kan en person som talar om att förändra världen få ett pris som ska tilldelas någon som “har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”?

Obamas ledarstil skiljer sig från föregångarens. I sitt tal är han dock själv kritisk mot stora ledare som enbart förespråkar en icke-våldsprincip. Mänsklighetens största konflikt, det Andra Världskriget, är kanske det starkaste beviset på att det inte går att lösa visa konflikter enbart med passivitet. “Med ett schysst järnrör slår man världen med häpnad” sa Socker-Conny en gång. Är det så?

Det finns såklart skillnader mellan att leda ett land med världens största militärmakt och att leda en affärsverksamhet. Även om Comhems kundservice har haft det tufft ett tag så är det inte varje dag som ett medelstort svenskt företag ställs inför ett djupt liggande hat och förhoppningar om ett snart utplånande. Men det finns viktiga likheter där den potentiella lärdomen är enorm. Ledarens agerande påverkar. Frågan är hur man vill påverka.


Eftersom tillgången till kunskap idag ser annorlunda ut går vi från möjlighet att påverka genom makt och auktoritet till möjligheten att påverka genom inspiration och uppträdande. Då den beslutsfattande makten flyttas från ledaren blir de signaler ledaren skickar till sin omgivning så mycket viktigare. Master Oogway ger sin syn på det här:





Det framtida ledarskapet handlar om inspiration. Det handlar om att få oss att tro på att ingenting är omöjligt och att det går att åstadkomma förändring genom tålamod.

Det kanske stämmer att vissa konflikter bara går att lösa med våld. Men då tror jag också att problemen bakom konflikterna bara går att lösa genom icke-våld. Kanske fanns det personer som bättre passade in på prisbeskrivningen än Barack Obama. Men om vi inte tror att han kan förändra världen så kommer det heller aldrig att ske.

Ovanliga jeans för självuttryckande behov

Noko Jeans har fått en hel del uppmärksamhet den senaste tiden. Inte minst när PUB valde att avbryta den planerade försäljningen på Aplace. Tråkigt, för PUB.

Diskussionen verkar handla om det är moraliskt försvarbart att låta en diktatur utgöra produktionsland för en av våra vanligaste produkter. Att produktion av jeans skulle bidra till förtrycket av det nordkoreanska folket. Men för ett land som har varit mer eller mindre stängt i 60 år så är varje kontakt med omvärlden något mycket positivt enligt mig. Varje litet besök, varje litet utbyte av åsikt eller produkt måste vara ett steg i rätt riktning. Alternativet är ju att fortsätta bidra till tystnaden och den stängda dörren utan att ha en aning om vad som försiggår bakom kulisserna.

Det är här jag tror PUB gör fel. Jag förstår att de inte vill utgöra en arena för politisk debatt men Nokos ambition till inblick i produktionen är långt mycket mer än vad andra klädföretag med produktion i Asien gör. PUB hade möjligheten att ta ett steg mot målet att bli det trendiga ställe man vill genom att göra något annorlunda, något vågat. Men man gav bort den möjligheten.

Killarna bakom Noko Jeans har gjort något supersmart. Men det handlar inte om själva produkten eller om att tjäna pengar. Det handlar om berättelsen. Och varumärket. Genom en annorlunda utgångspunkt har de skapat ett varumärke som genom sin unika verksamhetsidé redan är en kändis.

Jag tror dock inte att utgångspunkten för Tor Rauden, Jacob Åström och Jakob Ohlsson var att bidra till uppöppnandet av Nordkorea. Utgångspunkten var snarare att man ville göra något annorlunda, något coolt. Samt framför allt att kunna berätta en fantastisk historia. Att sticka ut från mängden, att vara först med något är fortfarande en viktig del i människors självuttryckande behov. Särskilt inom mode- och reklambranschen. Noko jeans tog en chans. Den funkade.

Att Noko Jeans också är ett spännande exempel på hur varumärkesstrategi och affärsstrategi närmar sig varandra är en annan diskussion.

HELLO IT'S Noko Jeans! from Noko Jeans on Vimeo.